måndag 15 september 2008

hjärtat bubblade över

Hade så många sånger att lyssna till idag, hjärtat bubblade över.
Visst är det så att det är höstens tid, ändå var våren runt mig, kände islossningen och vattnets fyllda lekfullhet. Kände hjärtbladen veckla ut sig, hjärtat log vingljus.
Det kändes som att jag blivit väckt ur en lång djup dvala.
När jag vaknade denna morgon såg jag livet i ett nytt ljus, regnbågsljuset dansade runt mig från prisman i fönstret, fåglarnas sånger sjöng in i mig.

Kurade ihop mig i täckets famn och såg ut genom fönstrets ram, log helt stilla och kände ramens begränsande verkan, så jag trollade bort den.
Sträckte på mig och flög helt enkelt ut.
Tog ett djupt andetag och fylldes av doftande jord, såg ett rådjur trippa i ängens famn, såg en grävling rumla, en boll i rullande brådska undan traktorns mullrande hjul.
Haren skuttade med lätta steg och räven smekte ängens linjer.
En av mina vänner flög bredvid mig en stund vi lekte luftvirvlar med varandra.

Träden öppnade sin famn och bjöd mig att stiga ned,
Dagen skimrade grå siden denna dag, spindelmor hade vävt dagens trådar, av silverne pärlbestrött ljus.
Nu skrudades jag i en helt ny klädnad, en fågel kammade mitt hår med vingarnas ljus, en fjäder med en blå pärla fästes däri, så stod du där framför mig, mina ögon strålade solljus, dina ögon strålade solljus, även du bar silverne klädnad, runt halsen rann blå pärlors band.
Du tog min hand och vi vandrade in i solen

Lyftes upp i molnens famn in i hjärtats oas.
Där doftade glödande jaspis och kaprifolers ljus,
Våra händer fann varandra i fjärilsljus.
Huden öppnades i skimrande närhet, vi omslöts av varandra,
våra hjärtans strömmar förenades i blommande passion,
ögonen brast i varandra, lyckans tårars pärlor steg in i molnens händer.
Skingrades i luftens andning sjöng stjärnljus, pärlorna skrudade ängens famn, då jag leende återvände hem med det doftande minnet av din närhet.

Hade så många sånger att lyssna till idag, hjärtat bubblade över.
Visst är det så att det är höstens tid, ändå var våren runt mig, kände islossningen och vattnets fyllda lekfullhet. Kände hjärtbladen veckla ut sig, hjärtat log vingljus.
Det kändes som att jag blivit väckt ur en lång djup dvala.

Inga kommentarer: