idag lurade jag

Med slutna ögon stod hon helt stilla, under henne rämnade den fasta grunden.
En mjuk spricka syntes,
jorden öppnades eller delades, hon låg i en varm och god bädd.
Eldar brann runt henne,
inte flammande och vredgade nej, milda och värmande.
Hon kände de frysande stela lederna tina upp åter strömmade blodet liv.
Hon uppfylldes av den där aningen att något vackert väntade,
Tiden hade så länge varit mörk.

Hon hörde klingande klanger, metallklanger,
Såg gnistorna dansa.
Kände
Klangerna inom sig.
Källsånger
porlade strömmade,
hon hörde klingande klanger, vattenklanger,
Såg dropparna dansa.
Hon uppfylldes av den där aningen att något vackert väntade,
Jorden öppnades eller delades och var nu vingar.
Hon lyftes upp in i kärlekens hamn.
Där väntade du mig med höstens glöd i dina vackra händer.

Idag lurade jag ensamhetens skugga, ställde mig i ängens famn och slöt ögonen.
Kände vindarnas mjuka rörelse kände höstvärmen .
Inom såg jag den blåskimrande himlen, såg trädens löv rinna in i det varmt gula.
Såg det varmt gula bli tunna slöjor, nej mera tunt glas, svavelgult glas, kunde svagt ana de gröna nervtrådarna.
Kände vinden lyfta dem av trädens grenar, kände deras virvlande rörelse inom.
Inom inom är utom inom,
Öppnade ögonen och såg gräset begjutet med silverljus.
Andades in skönheten,
Den gäckande skuggan flydde in i solfamnen,
En samhet vaknade i ögonens drömskålar.
Kände armarna omsluta mig, värmen från ditt hjärta, våra hjärtan var ett.
Vi vandrade in i skymningsljuset
Såg purpurslöjorna lindas runt blått skimmer.
Beundrade helt stilla det gula lövet i min hand, gav det fritt att flyga.
Såg och fylldes av lövets virvelglädje.
Såg den glödande Solen,
Vandrade doftande skogsstigar,
Jag såg Moder Måne vakna
Hon bar mina steg hem
Hem till en samhet
I ensamhet.
Hon uppfylldes av den där aningen att något vackert väntade,
Tiden hade så länge varit mörk.
Nu strålade stjärnornas ljus och Månmodern vaggade henne till ro.