lärkträdet

purpurmoln i dina händer

lindblomsgröna strålar

vaja

vaja

vind

reser dig ur ängens höga gräs

vari narcisser kikar blygt fram

stammen är djupbrun

ur jordfärg given

du föll

ett av purpurmolnen

drömmer vid dammen

gömd under rosenbron

lärka

i vindens händer

rör vid silverbjällror

ur regnens skålar

porlande

ila de

till sjön där vid strandens kant

storken tvagar fötter

i nyvaknad rörelse

sandkornen är många från

lärkan hon sätts i tallens vida

baldakin

sjunger till ökenstadens pärlband

tömmer

jag tömmer mina tankar på gruset

gruset vilket hindrar vattnens flöden

gruset

det bäddar jag in

i sandens groende

pyramidblad

tackar dig grus

jag tömmer mina tankar

på gruset vilket hindrar

flödet

blickar in i

vitregnen

handträd

trädens

ännu nakna kronor

händer linjer

sträcker handen

mon hand är ett träd

vi tänker icke

vi är i vinden

och tänker vi

så tvagar vinden tankarna i floden

vindknarr

vindknarren

sitter på haken

ugglan sveper i skogen

rutan

vaggar vajar

blänker

ugglans ögon

gnistrar

vinden andas

fönstret andas

knarrsång

sömmadeskorna rör golvtiljor

knarrande

i solgnistrande morgonstrimma

molndjuren

drar bort

gardinerna

vingarna från fönster

tranan synes sväva i molnformation

i vida flockar

in i

skogarna

däri vattnen

öppnat sina händer

skräddaren tar sig ett morgonbad

bort

är ej borta

är ej bort

ej heller borde

just nu

ser du oss ej

doften

ögonupplever du

och minns att bort ej är borta

borde ej är bort

borde

är ett måste

måste är en strid

vad strider du mot

ditt eget hjärta

hand

jorden

i min hand

kornet

i min hand

regnen

solblad månblad

stjärnor

planeter

vindar hav eld

alltet

i min hand

i brödet

i min hand