dina löften
synes vara
tunn andningsluft
minns
att denna luft rör vid markerna
tränger in
stiger upp
samt en dag
når dig med tårar
i form av regn
skola dina löften
låt dem stiga in i
slöjorna vilka svävar så skira
runt de vackraste bergens
silverklockor
vari snömantlarna aldrig lämnar
ty de är
sannhetens rena
kristaller
givna av stjärnornas oändliga
vishet
denna luft är så tunn att endast
de vilka stigit in
kan andas i höjdernas vandringar
tunn andningsluft
blixtrande i ljusens möten med
värmen ur dina händer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar