kvarnen mal
dofterna
cikadornas toner
svävar
handen ligger mjukt
runt veven
kvarnen
vilar i hennes knäfamn
hon sluter ögonen
åter är hon i fälten
han och hon
plockar bönor
röda
stormen
tog honom
undan
undan
hon såg seglen i himlars hav
dofterna
dofterna
för hans stämma
in i hennes tvivelskvarn
med vilken hon maler sig sönder
dofterna
för hans stämma
in i hennes tvivelskvarn
aromen stiger
i det elden
kokar kittelns
gåva
till morgonbäddens dukade
rosenbricka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar