maj 2015

(skogsstall)

träden

sluter sig samman i ring

av värn

kronor flätas samman

till tak till värn

vindar leker

regnen

springer

med

mjuka tassar

träden är stallet

vilket skänker vandraren lä

och gullvivorna i skogen

släpper silvertoner

fria ur klockor

*

(skogscello)

det sitter en

ur ålder stigen

i skogen

på en sten

i en stenhand

klädd i mossa

den ur ålder stigen

håller en cello

mjukt intill bröstet

för stråken i mjuka rörelser

varvid cellon

stubben

spelar

ljuder

vemodsskönhet

ur ålder

rör vid

hjärtspann

*

(för gångna)

för

gångna

är stegen

i dem alla

en gång

en tinderdroppe

hoppvävd

för

gångna

är stegen

droppar

steg ur

av stegbärarens ohörsamhet

droppe

bubbla i tal

sprack

bidar

i andning

in

i

gång

nugång

*

(fästen festen)

fästen

festen

bron är lagd

in

över havets

panna

diadem

ögonflimrande

i solsherpa

svindlande

höjd

hur gives mig stegen

bron

är lagd

in över

havets panna

stegen

är dig

givna

*

(ur dis)

ur dis

stiger sol

de

lyfter slöjor vävda

i skirsiden

häggen andas vita

sockermoln

cinnobertulpaner

följer med vidgade pupiller

purpurfjärilens möte

med lungörtens kalk

kärrhöken

svävar vida cirklar

de

fläktar

synen in i klarhet

med slöjor vävda i skirsiden

*

(”)

lev med upplevelsen av att allt det du möter

har du aldrig mött

var upptäckarbarn eller varför ej en upptäckarvalp

*

(”)

det är sant; varje steg taget/utverkat bar en gång en glitterdroppe en tinderdroppe

något gjorde att du ej hörde varvid droppen blev en

talbubbla, en sådan där de har i serietidningar

för gångna är stegen

var nu

lyhörd

*

(”)

den vaggande rörelsen är vaggande av en orsak

den kan vara fram samt bakåt eller bakåt samt fram

det är behagligt

så är livets övande

rörelsen kan vara sidledes

så är livets rörelse

höger vänster

eller vänster höger (hjärtat belivar gärningen)

vaggmakaren visste behovet av balans; därav detta finslipande av medarna, meridianerna samt balanspunkten

vaggan viskar dig visdom

urmodern är balans

*

(handled)

hon hör pulsen

sjunga

han leder henne

uppför berget

hennes hand i hans

hans hand leder

hon följer

i tillit

hans ögon

skimrar i natten

skimrar

lyser upp

bergets krona når dem

de skådar in i gryningen

hand i

hand

*

(avklädda)

hettan

flimrar i ögonen

sanden andas

guld

savannträden skådar avklädda

in i molnkorgar bärandes

av kvinnorna

komna

från

havsbrunnen

kvinnorna vattnar sanden

sanden skimrar kopparröda toner

savannträden

bär gröna fingerblad

med vita

blommor

de möts

vid den uppkomna sjön

*

(syrener)

syrener

ljuder

djupvioletta

ögonrymder skådar in i

ängens

solbollsfält

gräsets smaragdfingrar

spelar

i tonföljder av

syrener

lagda

*

(det är)

det är

i gryningen

i östans ögonvinge

du kysser min hud vaken

*

(ensamhetens blad)

dessa

ensamhetens blad

jag river dem sönder

virvla

vind

virvla

dessa vita hägrar

in i spann av forsar

virvla

dessa blad

in i regnbågsdroppar

enhörning skimrar

pärlemor

hägrar

hägringar

dessa ensamhetens blad

*

(blodsskrift)

och jag skriver

med mitt blod

mitt hjärtas sånger

vad

läser dina ögon

sonater eller harmonierande duetter

*

(”)

är det så svårt att inse att blodet är

alla vattens järnklanger

tankar påverkar vattnen så och ditt blod

*

(”)

naturligtvis talas det om det timligas yttre

med detta byggs fängelser

vilka håller livet tillbaka

*

(”)

barn

har en innerlig vilja i att gå framåt

resa sig upp – ur

samt gå framåt

det torde vara ett skeende att efterhärma

det torde räcka med att påminna dig om detta faktum

*

(gömd)

gömd

av sina egna händer

dold

av sina

egna händer

skymmer stigarna sakta

sakta

saktas

åderns lopp

en vinge

rör vid hennes låga

en hand

leder henne in

leder henne ut

ur buren

hon läser

bladen

skrivna

av den kvinna

hon

gömde

med sina egna

händer

ler

in i lyssnande

ögonrymder

*

(glaset)

hon lyfter

glaset

mattat

immat

källan rann ur

ögonen hennes viskar

det är kommet

glaset

svävar

möter grunden

faller i tusende bitar

hon dansar med bjällror

i ökensanden

kupar händerna in i

oasens

källa

en bit glas

bär hon

till

smycke

var gång hon glömmer sitt liv

viskar glaset

mod

*

(vasston)

vasston

böljar i vind

båten

vaggar stenarnas

drömmar

slutna ögon

lyssnar

till

stämman hägern

bär i viss av vingar

kvinnans ansikte

skimrar

i röstens närhet

ansiktsoblat

smälter

hägern

bär hennes andning

han

tar emot

*

(ordtassar)

ordtassars

mjuka spår

borstar gräsets skira

barnen

blåser gräsflöjt

molnen ler

skänker

ljusdroppar

barnen dansar i regnbågsdroppar

huden skimras

in i kaskadljus

höken bär bud

ur västans händer

*

(han vilar stilla)

han

vilar stilla

i stäppens blå

salviahav

hans andning kom tung

nu

andas han

fri

han skådar

bergens öppnade ögon

vindarna rusar

bergshår rufsas

han kammar

med fingrar fyllda av mån

*

(din hand)

din hand

ett solöga skimrande

rör vid

regnknopp

stämman

en silverklockas

rena

ton

din ton

regnlotus

kronbladshymn

*

(”)

tanken kan låsas in

frihetsberövas

säg; är det icke bättre att valla tanken

ja

var en tankeherde

*

(”)

silvertonen är alltid närvarande

tilltala silvertonen

den tonen lever i allt

*

(”)

studera vindarna med ditt hjärta

med ens skall det uppenbaras vad dina stormar egentligen är

*

(”)

det du ser är icke det du tror att det är

det du hör är icke det du tror att det är

ser du; reningen av templet

*