mina ögon dricker maskrosor
min hud
dricker
maskrosmjölk
ur bladskålar
jag söker andas kiselsångerna
hon
kvinnan hade levt sina dagar utan höga önskningar
ja så hade jag
gåvor är mig givna
och de har jag velat giva vidare
målningarna med penslar doppade i färg
målningar skrivna med penna doppade i bläck
bläck
djupa färger indigo violett grön
nattfärger
penslar doppade i färg
skira färger ändå starka
skikt
en sak till
min make att
dela skönheten med
det dagliga
vakna
somna
handberöring
ögonberöring
ord blandas
talas tysta
brista in i varandra utan att förlora oss
en ändå två
två ändå en
en vacker fågel med tvenne vingar
en kärleksfågel
kvinnan hade vandrat sina dagar
i den tidiga morgonen vaknade hon
hörde fåglarnas danser
tonandedanser
himlarna andades silvernevita
en sidenbaldakin
träden rörde sig sakta
susande lövsånger
hon lämnade bädden
såg ut över ängen eller det var mer att
blicken rann in i ängen
ängen
ett hav
ett maskroshav
ja
hon sörjde
sörjde över det faktum att hon ej lyckades lyfta lyckan in i sig
för se hon var fullt medveten i att hon ej behövde leva i denna olycka
de sista dagarna hade hon undrat över huruvida
någon lagt taggar i hennes morgondryck
taggar vilka rev och slet henne sönder
hon kunde dock icke se vem eller varför
denna dag brast det
tårarna flödade
det är märkligt säga brast ty det är mer
en vansinnestyngd i bröstet
en upplevelse av att gå under
en upplevelse eller känsla av total ensamhet
skulle vilja säga;
morgonvinden
susade
undan
fönstret
rutan
steg sakta in i kroppen
lämnade bädden
sköljde ansiktet i morgonrodnaden
slöt ögonen
lyssnade in
fåglarnas tonande
danser
humlor getingar bin
trädens sånger
överfölls av
mina tomma
handskålar
fingrarnas längtan
röstens
ögonens längtan
ängen strålade gul
solkjolar
maskroshav vackra
jag orkade ej mer
lyfte ur mina ögon
lade dem i
maskroshav
mina ögon dricker maskrosor
min hud
dricker
maskrosmjölk
ur bladskålar
jag söker andas kiselsångerna
