mina ögon dricker maskrosor

mina ögon dricker maskrosor
min hud
dricker
maskrosmjölk
ur bladskålar

jag söker andas kiselsångerna


hon
kvinnan hade levt sina dagar utan höga önskningar
ja så hade jag
gåvor är mig givna
och de har jag velat giva vidare
målningarna med penslar doppade i färg
målningar skrivna med penna doppade i bläck
bläck
djupa färger indigo violett grön
nattfärger
penslar doppade i färg
skira färger ändå starka
skikt

en sak till
min make att
dela skönheten med
det dagliga
vakna
somna
handberöring
ögonberöring
ord blandas
talas tysta
brista in i varandra utan att förlora oss
en ändå två
två ändå en
en vacker fågel med tvenne vingar
en kärleksfågel

kvinnan hade vandrat sina dagar
i den tidiga morgonen vaknade hon
hörde fåglarnas danser
tonandedanser

himlarna andades silvernevita
en sidenbaldakin

träden rörde sig sakta
susande lövsånger

hon lämnade bädden
såg ut över ängen eller det var mer att
blicken rann in i ängen

ängen
ett hav
ett maskroshav

ja
hon sörjde
sörjde över det faktum att hon ej lyckades lyfta lyckan in i sig
för se hon var fullt medveten i att hon ej behövde leva i denna olycka
de sista dagarna hade hon undrat över huruvida
någon lagt taggar i hennes morgondryck
taggar vilka rev och slet henne sönder
hon kunde dock icke se vem eller varför

denna dag brast det
tårarna flödade
det är märkligt säga brast ty det är mer
en vansinnestyngd i bröstet
en upplevelse av att gå under
en upplevelse eller känsla av total ensamhet

skulle vilja säga;

morgonvinden
susade
undan

fönstret
rutan

steg sakta in i kroppen
lämnade bädden

sköljde ansiktet i morgonrodnaden

slöt ögonen
lyssnade in

fåglarnas tonande
danser

humlor getingar bin

trädens sånger

överfölls av
mina tomma
handskålar

fingrarnas längtan
röstens
ögonens längtan

ängen strålade gul
solkjolar
maskroshav vackra

jag orkade ej mer
lyfte ur mina ögon
lade dem i
maskroshav


mina ögon dricker maskrosor
min hud
dricker
maskrosmjölk
ur bladskålar

jag söker andas kiselsångerna