hon vandrar
i mörkret
i de stjärnsläckta städerna
hasseln gav henne
vandringsstav
vandringshand
plaggen
rinner av
henne
ett efter
ett
det sista plagget
vävt
av
spindelmor
hudlinnet
är det hon bär
mörkret
river
henne först
sakta inser hon
dess mjuka omslutande
mantel
hennes bröst skimrar
hon följer
vägen
ser stjärnor tändas
upplysa
hennes
släckta
hopp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar