hon sitter vid regnbågsfloden
blickar in i
denna flods
strömmar
så vackra
länder
passerar
strömmar
förbi
samt
upplöses
regnbågsfloden är
kalejdoskopet
i hennes blomhänder
ljuset stiger
in i ögat
bilder stiger
fram
hon snurrar kalejdoskopet med
smultronröda kinder
stjärnblossande
ögon
länderna passerar
strömmar
ej
förbi
upplöses
ej
hur skulle de kunna
allt detta
de lever
i glasgnistorna
mantrabilder
sandmandalas
mosaikregn
varje land är en anhalt
en anhaltsmöjlighet
lika mjuk är
persikans hud i
persikolunden
däri påfåglar skrider
med långa släp
spänner upp solfjäder
fjädersol
hon skymtar hamnarna
i ljuset av
allt det
vilket skapar varje öga i släpen
i mantlar vackra
bruden bär ett långt släp
varför gör hon det
detta släp äro
pärlor
passerade
strömmandes förbi
delar av
helhet
kornen vilka lägger
sig i godjordmån
och jordmånen andas silver
lägger livsbarnet i vaggan
i det land däri
drömbarnet
viskade
här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar