vid källan i bergens
händer
vid strandens
okbåge
sitter vandrerskan
väktarinnan
av
blåregns
pärlor
av
tårbladspilens
trädda
mungiga
svävar
vemodsstilla
hans ansikte
träder
fram
hon hör honom viska
vad har jag
gjort
det du trodde
har du gjort
nu rör hon vid vatten
flyg till den
sorgsne
giv honom
tröst
att dricka
nektarljus
giv honom
den tröst
han ej
ser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar