människoblomma

människoblomma

människoblomma med tusenbladens doftande

skogar

ja

vi har alla våra vägar att vandra

stundtals sköljes dessa in i våra ögon

drömmar

drömkorn

kristallstavar

dessa kristallstavar

kristallationer

kan hålla oss fångna

i tidsögonblick

ända

till

vi andas in

drömmolnens rosenblad

vilka sår ängens alla blomster in i oss

det är i den stunden

drömmen leder oss vidare

in i samarkand

eller shangri la

eller shamballa

fria

efterfrågar vi ej det vilket benämns framtid

och visst är detta ett märkligt fenomen

människan efterfrågar framtiden

samtidigt sägandes att det är av största vikt vara fokuserad

leva i nuet

det finnes endast en

verkande kraft

vilken är våra energier

denna kraft

är

kärlek

drömmar

i det du befinner dig

bli en drömväverska

drömvävare

så många ryggar

ja, hon möts med avsky av mången

många ryggar i rädsla för spindelmors vackra nät

vad visar hon

hon väver

skönhet väver hon

glöm dessa människotolkningar av fånga byte

spinna in och så vidare

och ser du spinna in;

se fjärilens kokong

samt den vackra fjäril vilken flyger ut ur

in i frihet

bli din drömväverska

drömvävare

du har så många ögon vilka ser dig i kärlek

kanske är det så

vi har alla våra vägar att vandra

ser en munk

måla sandmandalas

så vackra

en vind blåser mjukt ut

lugnt målar han mönster till mönster

ser öknarnas skönhet

sandhaven

en glasblåsare blåser vackra vaser

skålar

vari oasens vatten instiger

blad

rosenblad doftar

ser tälten

böljande

upplever dofterna rökelse

hör sångerna danserna

allt detta är livens skönhet

ser solen gå upp

i öknar finnes ej moln

oaser finns

ser norrsken

sydsken

och kanske är det så

att inför vissa ansikten skall vi hålla skenet

samtidigt kanske det är just så

att vi ej skall hålla skenet uppe

hur skall sannheten kunna var sann då vi håller skenet upp

för att visa en styrka

i de stunder vi egentligen behöver en famn

en tröstarfamn

kanske styrkan är just detta att visa vad ord gör

vad handlingar gör

så många omedvetna gester

vilka slår hårt

hur kan vi vara undervisande samt lärande

och vad är dessa båda

det sägs att mästaren är lärjungen

lärjungen mästaren

så ser jag åter munken måla sandmandalas

livet är kanske skapande

lärandevävande

jag vet ej

det jag ser är

att i min tillvaro är det alltmer så att

tystnaden infinner sig

och det är

ett tecken på något jag egentligen vetat

sedan den stund jag häri insteg