sorgesvanar
sveper lågt
landar i mitt bröst
vita
mitt ansikte
min hud
blottad
lägger jag i sanden
havet kysser mina läppar
havets moder
sträcker mig
en snäcka
jag hör din stämma
andas mig
så kan jag drömma
i stunder
av
enslighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar