ur sömnmoln stiger hon
bär opalvitt
klot
i sina händer
sträcker detta klot fram
mattat
vilar klotet
i hennes händer
sakta väcks tonerna
skimrande i milda
gyllengulablå rosa
ljusvärmande andning
ett klot är detta ej
en glob
kanske
en kula
kanske
en planet
kanske
hennes ansikte är
strängt
så fyllt i kärlek
blickar
genom allt skymt
hon manar till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar