tvivelsutan
stegar
trädet
in
i vinden
beduin
målar med sand
oasens
källa
svalkar
hettad
panna
med
palmblad
trädet
ler
blir
den matta han
flyger
vida med
buren
av
tvivelsutan
skogsvägen
visas
av
myrfolkens
pärlrader
de
bär
avlagda
skor
till
skomakaren
magnolia
bidar
kommandes
ögon
orden
de vilka lades
i
korgen med röda band
dem
såg hon gulna
hon
bär en vit duk
ren
utan utsmyckningar
över
hårets vita strand
klänningen
röd bär slitna trådar
hon
blöder lila tårar
hon
har tappat orden
korgen
brast
fågelvingar
samlas
i träd runt hennes fönster
skriver
med toner
nattens
färder
en
vindvandrare
smeker
hennes andning
turkoser
bär hon
i
ögonband nära hjärtat
turkoser
har alltid talat till henne
kanske
minner turkoser
om
en strand där solen
en
gång glödde hudens brons
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar