allt falskt förgås i vindarnas regn
isnålar
piskar
huden
rodnar
röddroppar
händer andas
skimmerguld
klippformationer
vandrar bort
sover rosensömn
taggar
mjukna
sanden lägger sig stilla
rörelse
rörd
runtom
…
tigsteg
I tätmörker
träder tigande
trätsteg
ljussjäl ligger i träda
i glittrande daggens hägn
träder klarnad
livs båge
glittrar daggens hägn
…
seg
Trångbodd är själen i eget vara
väggarna bågnar
bång
bång
tungas malströmmar
seg
flytande
tindrande droppe
flämtar svag låga
tunga malströmmar
kokande knäck
massa
seg
sjuder
kväver
tung seg massa
bränns
vid
botten
kärl spricker
torrskodd med brända sulor
vandrar själen ur
glasblad
singlar
hand tar emot
fingrar
finner tindrande droppe
omsluter
tinderdroppe vilar gom
smälter
väl
smak
…
en gång
en gång i den sinnliga rörelse då allt var stillhets rosteg, vilade sjöns yta silverblank, seglande moln speglade duvblå vingar däri, blommande löften skimrade.
två av de murkna träden gavs kraft drog fasthållna rötter ur mörkerjords kvävande klofästen. ställde sig vid sjön höll armarna över, vitlågor andades ur deras bröst.
i grenarnas hängen steg dioptaser in, obsidianskivan skimrade i eldopalers värme
en gång i den sinnliga rörelse då allt var stillhets rosteg, vilade sjöns yta silverblank, seglande moln speglade duvblå vingar däri, blommande löften skimrade.
dimslöjor andades hon steg ur sjön iklädd genomskinlig jaspisskrud vid varje hennes steg föddes en stjärnblomma, hon ställde sig i månljusets slöjor tvagade ögonen rena lyfte händernas vilja steg in i eldopalers värme bar ögonen in i obsidian
såg stillhetens upphörande, sjöns vågor steg höga, vindarna tjöt, jordarna kved, eldarna vrålade, stenar växter djur liven darrade under människans mullrande motorer, knivar skar i hennes hjärta hon andades kärleks värme såg allt bli stilla andades ljus kände stillhetens rosteg återvända in i den sinnliga rörelsen, hon steg in i sjön, dimslöjor andades, doftande röda rosor seglade i sjöns famn, träden sträckte armarna, himlarna sågs tindra tusende stjärnors löften.
…
sjunke
Månsmycke
vilar mellan brösts bågar
skär revor i natthimmel
band
smäller i luft
indigå
ljust blå
silverbjällror
klingar i hästens man
tömmarna hålls i havs händer
vågornas mantlat
runt axlar
ryggslinga
höftkam skymtar
pärlskrud sveper om
stiger in i skyar
hon sjunker in i havs händer
blindögon ser henne icke mer
…
vilar mellan brösts bågar
skär revor i natthimmel
band
smäller i luft
indigå
ljust blå
silverbjällror
klingar i hästens man
tömmarna hålls i havs händer
vågornas mantlat
runt axlar
ryggslinga
höftkam skymtar
pärlskrud sveper om
stiger in i skyar
hon sjunker in i havs händer
blindögon ser henne icke mer
…
salssteg
Husfrun vandrar i salarna långa kjolar sveper marmorådring
Hon bär nyckelknippa i skärpet runt midjan
väggar andas stenskönhet, dörrar andas ekarnas salar
fönstrens bågars glas skiftar färger, vita tyllgardinsvingar flyger
en luta höres klinga, en silverflöjt höres andas,
klingor korsas, jungfrun sitter och broderar vid ram
nålen vandrar upp och ned i väven med sidenets skimmerljustrådar
vid varje steg höres nycklarna sjunga, hon lyfter nyckelknippan
väger den i hand, känner vikten av mening
ser nycklarnas gester former språk
ler kärlek
en av dem bär allas tyngd ornamenten är hennes hjärtas väg
den strålar i hennes ögons djup silverne guld
gyllenen nyckel in till det allra heligaste gemaket
fingrar blir nyckels linjer, gärning bli nyckelns linjer
gyllene nyckel fingeravtryck
öar linjer
årsringar i träd
foto av öknens sanddyner
Anagram
fingeravtryck
ana gram
svår tyd bar a
lätt tyd bar a
bara bar naken hud talar
lyssna
till
glöm icke att sätta skäppan över ljuslågan
vindarna är starka
vill ändra
riktning
Se den vackra lyktan med glas skimra låga i nattens mörker
visar den sjöfarande vägen genom stormarnas hav.
Husfrun vandrar i salarna långa kjolar sveper marmorådring
Hon bär nyckelknippa i skärpet runt midjan hennes hjärta
ler kärlek
Hon bär nyckelknippa i skärpet runt midjan
väggar andas stenskönhet, dörrar andas ekarnas salar
fönstrens bågars glas skiftar färger, vita tyllgardinsvingar flyger
en luta höres klinga, en silverflöjt höres andas,
klingor korsas, jungfrun sitter och broderar vid ram
nålen vandrar upp och ned i väven med sidenets skimmerljustrådar
vid varje steg höres nycklarna sjunga, hon lyfter nyckelknippan
väger den i hand, känner vikten av mening
ser nycklarnas gester former språk
ler kärlek
en av dem bär allas tyngd ornamenten är hennes hjärtas väg
den strålar i hennes ögons djup silverne guld
gyllenen nyckel in till det allra heligaste gemaket
fingrar blir nyckels linjer, gärning bli nyckelns linjer
gyllene nyckel fingeravtryck
öar linjer
årsringar i träd
foto av öknens sanddyner
Anagram
fingeravtryck
ana gram
svår tyd bar a
lätt tyd bar a
bara bar naken hud talar
lyssna
till
glöm icke att sätta skäppan över ljuslågan
vindarna är starka
vill ändra
riktning
Se den vackra lyktan med glas skimra låga i nattens mörker
visar den sjöfarande vägen genom stormarnas hav.
Husfrun vandrar i salarna långa kjolar sveper marmorådring
Hon bär nyckelknippa i skärpet runt midjan hennes hjärta
ler kärlek
...
kretslopp
Solens strålar väver blommor, vandra in i marken...
Vandra in under marken
Du är nu under marken
Varsamt rör du dig
Sakta
För att icke väcka de sovande liven
Du befinner dig i drömsalar
Växterna, eterlivets drömsalar
Du känner värmen, etervärmen skimra runt dig
Runt allt
Uppfylla
samtliga drömmar med innerlig djuphets värme
Du ser en pärla, en lök
ser gestalten av knoppen
genom huden; marken strömmar solstrålar in genom
runt pärlan
solstrålarna omfamnar pärlan; löken
Solstrålar flödar ned över
rinner
strömmar
ned över löken och blir rottrådar
rottrådarna finner fäste
Ljuset
Solen och Månen ”över”himlarnas stjärnor och planeter samtalar med
”under”himlarnas stjärnor och planeter med Modern
se kol och eld inför dig, ljusen samtalar med värmen, trådarna tvinnas samman.
Löken andas ut grodden, stjälken, livsviljan
Hjärtbladen vecklas ut
Solstrålarna läser tecknen
drar stjälken vidare uppåt
hela tiden i samtal med värmen
samtidigt blir denna pelare av ljus och värme, en blomsterpinne eller en spaljé, ett stöd utan att ta över
Stjälken reser sig sakta
blad lindar sig, vandrar i spiral medsols uppför, nedför stjälken
fingrar omfattar knoppen
Luften andas
genom ett trollslag;
feerna andas ljusstoff över
svänger sitt gyllene spö över
strör himlarnas, alla himlars stjärnstoff in i livet
kronbladen öppnas
solögons värme ler
Hösten sträcker fram händerna, suger in blommorna i löken
evig livsrörelse avtar avstannar aldrig
Viljan sker alltid i kärlek sann ren kärlekkrav – löst: genom krav löst från sin boja in i sitt sanna liv.
...
Vandra in under marken
Du är nu under marken
Varsamt rör du dig
Sakta
För att icke väcka de sovande liven
Du befinner dig i drömsalar
Växterna, eterlivets drömsalar
Du känner värmen, etervärmen skimra runt dig
Runt allt
Uppfylla
samtliga drömmar med innerlig djuphets värme
Du ser en pärla, en lök
ser gestalten av knoppen
genom huden; marken strömmar solstrålar in genom
runt pärlan
solstrålarna omfamnar pärlan; löken
Solstrålar flödar ned över
rinner
strömmar
ned över löken och blir rottrådar
rottrådarna finner fäste
Ljuset
Solen och Månen ”över”himlarnas stjärnor och planeter samtalar med
”under”himlarnas stjärnor och planeter med Modern
se kol och eld inför dig, ljusen samtalar med värmen, trådarna tvinnas samman.
Löken andas ut grodden, stjälken, livsviljan
Hjärtbladen vecklas ut
Solstrålarna läser tecknen
drar stjälken vidare uppåt
hela tiden i samtal med värmen
samtidigt blir denna pelare av ljus och värme, en blomsterpinne eller en spaljé, ett stöd utan att ta över
Stjälken reser sig sakta
blad lindar sig, vandrar i spiral medsols uppför, nedför stjälken
fingrar omfattar knoppen
Luften andas
genom ett trollslag;
feerna andas ljusstoff över
svänger sitt gyllene spö över
strör himlarnas, alla himlars stjärnstoff in i livet
kronbladen öppnas
solögons värme ler
Hösten sträcker fram händerna, suger in blommorna i löken
evig livsrörelse avtar avstannar aldrig
Viljan sker alltid i kärlek sann ren kärlekkrav – löst: genom krav löst från sin boja in i sitt sanna liv.
...
var den
virvelvind
tromb
t
r
o
o
o
o
m
B
punkt
virvla
ade
vidgades
vid
ga
des
s
vissna
lugn acceptans
ta mig med
leende
vid känsla av
löven de
vissna de löven
virvlar inom
helt lugn
körde
iakttog
accepterade
accept era de
virvelvinden upplöstes
den
upplöstes verkligen
verklig en
andningsskimmer
var den där – såg jag den
upplevelse
allt sker oavsett vad mänsklig tanken tänker
tillsammans skapat, levande tänkt
Levandegjort i
gudomlig tanke
virvlarna virvla
la
la
la
stillnar rörelse snart
rörelse
rörd
själsrörd
bli rörd
vackergest
bliv ofta rörd
tromb
t
r
o
o
o
o
m
B
punkt
virvla
ade
vidgades
vid
ga
des
s
vissna
lugn acceptans
ta mig med
leende
vid känsla av
löven de
vissna de löven
virvlar inom
helt lugn
körde
iakttog
accepterade
accept era de
virvelvinden upplöstes
den
upplöstes verkligen
verklig en
andningsskimmer
var den där – såg jag den
upplevelse
allt sker oavsett vad mänsklig tanken tänker
tillsammans skapat, levande tänkt
Levandegjort i
gudomlig tanke
virvlarna virvla
la
la
la
stillnar rörelse snart
rörelse
rörd
själsrörd
bli rörd
vackergest
bliv ofta rörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar