sju plus sju strofer

Pildröm

Porlande porlande stilla
vattenfall luftfall
vindkrets vattenkrets
klippor röda
marker röda
eldars rörelse varma liv
fåglars vingar allts vingar
andas andas om

fjäder finner hand
fjädrar finner hand
träds gren finner hand
stål gnistrar
hand lyfter fram träds grens åder
ur jord glimmar brons
ögon ser
vindfjädrar vindpil vindspets bidar stilla rörelse
bågen strängen
ligger över skuldra
mjukt emot

steg bär bär högre högre
vindar känner lyssnar lägger hand om
fingrar målar ansikte med
jord aska och kol
han bugar sig inför
bugande gest
vackergest
i tillit stiger han in
i kupad hand
sätter sig i ringen
elds stilla låga skimrar
båge pil vilar stilla rörelse till

han vänder ansiktet till vindarna
sluter ögonen öppna
krigaren står med den svarta pilen
krigaren väter fingrarna
formar vindfjädrarna
spetsen andas in solguld
svart streck
svart pil viner genom
luft
rörelse
snurrar genom
snurrande
rör
rörelse
pilen bär genom luften
lindar luften runt sig
runt pilen skimrar
silver, vitt silver
är ljus är vatten
vatten lindas
runt
stiger
faller in i kanna
vindarna berör
andas lever rör sig
upptäcker berättar vidrör lämnar
alla tänkbara rörelser

pilen stiger upp ur vattnet
smäcker är hennes gestalt
hårets linjer andas silver
klädnadens mjuka hjorthud avtecknar kroppens linjer
pärlbroderier tindrar runt pannan bär hon bandet
över axlarna är sjalen vävd av skiraste ljus trådar i fransar ljuder silverne bjällror
hon vidgar armarna ur händer rinner blommande skålar
solögon andas
han känner hennes fingrar
vatten sköljer över

han öppnar ögonen
känner regnets fingrar
ser bågen
ser pilen
vänta
marker röda
klippor röda
vindkrets vattenkrets
vattenfall luftfall
porlande porlande stilla
eld glödande kol andas
han bugar sig inför
bugande gest
vackergest
i tillit stiger han in
i kupad hand
bågen strängen
ligger över skuldra
mjukt emot
steg bär bär högre högre hem
vindar känner lyssnar
lägger hand om
elds stilla låga
skimrar
…
bugar
Droppe faller

ses


pil far i luften


böjer sin linje


lägger handskål under

lägger varsamt


Droppe i markens händer

Droppe bär stjärnors liv


marken dricker stjärnor

stiger upp

Droppe vit bugar sig inför
Vind
…

Var i
Vindarna viner

De är
Kraftvindar

En gång stod jag i vindarna, var i andningen

Fåglar svävade
rörde vid varandra följsamt

Inte i kollision



Stod stilla

Molnseglare målade skönhet
Lyfte mig in

En gång var jag i molnen
Lycklig
Djuplycklig
Frids
Fri

Blinkade

En liten Fågel flög
rakt mot mig
en pil

den kolliderade aldrig
den lyfte i båge
in i vinden

Vindarna viner

De är
Kraftvindar

En gång
stod jag i vindarna,
var i andningen

Upptäckte var mig nära
var bortom


…

Norna

Stigen flammar upp
glödande eldgata ligger framför stegen
visshetens tillit bär genom
Norna steg ur lyfte slag efter slag av hudremsa efter hudremsa
Dimman skingrades hon steg in i vattnet, dimman slöts om
vattenångans slöjor steg upp vattnets händer lyfte skålar
hon känner strömmarna följa linjernas mening
skölja smärtan av dimman skingras
hon förs upp ur

Norna vandrar in i av daggdroppar kyssta ängder
iklädd mantel spunnen av silvertrådars ljus
hon vandrar till ålderträdet
faller ned på knä
ber om tillgift
i monaden har hon
tvagat
sig ren

Trädet talar, varligt plockar hon frukterna av
lägger dem i flätad vidjekorg
från bältet tar hon
ornamenterad kniv
sätter sig under
ålderträdet

hon lyfter en frukt ur, ser den
kupar händerna länge runt,
känner lukten av,
med kniven skalar
hon frukten varligt
skalet ringlar
av

Orden framstår klara

hon lyfter en frukt ur, ser den
kupar händerna länge runt
känner lukten av
med kniven skalar
hon frukten varligt
skalet ringlar
av

Glödelden stiger ur jordens händer in i stenarnas ring

hon lyfter en frukt ur, ser den
kupar händerna länge runt
känner lukten av
med kniven skalar
hon frukten varligt
skalet ringlar
av

Järngrytan står i eldens famn

hon lyfter en frukt ur, ser den
kupar händerna länge runt
känner lukten av
med kniven skalar
hon frukten varligt
skalet ringlar
av

hon håller lång stav i handen rör vid grytans innehåll
sju frukter ligger däri
ser bilder stiga

Hon ser ordens väsens liv

Norna faller in i sömn
dansar i av daggdroppar kyssta ängder


Viner silver

Vindar viner
silver
strängarna spänns vida
solen lyfter stråkenspelar

guld
blad öppnas
glas klararenalinjer
strömmar


rubins röda
livsljusklanger
droppars väsendansar

ängsljus.
…

Molnseglaren
Lycklig vad är det att se det grå skimra i molnseglarens händer

molnseglaren


sveper mantelsång



ögonsvep




vind lägger hand om


dansar i molnland
…

sittsig

vingar
dricker ljus
väver ljus


beundras



vingar
stannar
breder ut sig i Solen

darrar
vibrerar

vingar cirklar

cirklar
cirkelljus

beundras

vaknar
vingsaknad


sätter sig under Trädet
i Trädets skugga

I skuggan av sig själv
Ser sitt själv
…

Hon den fagra
Stormarna viner

vågor

sky höga

söndrar river sliter

sönder
sönder

seglens luftfamnar


masterna

slår ljungade blixtar av

vida omkring synes eldkvastarna dansa


galjonsbilden, den fagra jungfrun

skred in i havseglarens ömhets famn

skeppet gavs slagsida

förliser med djup suckan

sjönk
sjunker djupt ned

fann fäste mellan de två stora klippreven

omges av skönhetens blommande anemoners ljus

vita anemoners svarta ögon ler för skeppet solljus
drömmars tindrade regnbågsljus

vid horisontens linje synes de skimra

Horisonten slöt armarna runt
Skeppet syntes segla i gyllene cirkels havsband.
…

anklang
en man stå framför gonggongen, hans rygg är muskulös, är ljust skimrande brun, skimrar guld och koppar, runt överarmarna bär han tvinnade läderremmar,
Han bär ett långt höftskynke färgat av indigoljus, hans fötter är bara och jordade.
I händerna håller han slagklubban eller klangimpulsgivaren, klangklubban.
Du hör den tysta väntan och ser hela förloppet fram till klubbans möte med metallskivan, ett slags livets hjul.

rygg

ljust skimrande brun
guld
koppar

runt överarmar
tvinnade läderremmar
långt höftskynke färgat av indigoljus
fötter är bara
är jordade

impuls givare

mottagare


ornamenterat skaft

alla träds liv
talar

huvud vilar mot
i markens händer

triangulär
form

hör tysta väntan

livets hjul

hör luften öppnas

hör klangen
vibrera

ser vibrationen

djup klangandning

värme, ljusgenomträngd värme.
…

Murar
Det tog mig år att bygga upp
Murar

runt mig

Försvar
av
Mitt
själv

Det tog mig år att bygga murar runt mitt inre

Du kom

Jag rev dem i ett andetag

Kärlek

Vaknade strömmande sann

Jag rev dem i ett andetag
Viljandes

Din ryggtavla
Slöt

Hjärtat

Ser den raserade muren
Söker hålla ihop hjärtats trasor
Inom mina händer

Ser de öppnade bröstet
De uppfläkta bågarna
Skär varje steg

Söker hålla ihop hjärtats trasor
Lägga förband

Såret varar
Sorg

Sakta bygger jag muren
Runt vår kärlek
Jag vet
Dess
Liv.

Du kom

Jag rev dem i ett andetag

Kärlek

Vaknade strömmande sann

Jag visste
Den var alltid där
Den är
Allt.
…

Bitterhetens hjärta
Ur bitterhetens hjärta
Steg de upp

Såg stjärnorna omsluta
Sorgen
Ur bitterhetens hjärta
Steg de upp

Konsterna

Skönhetens
Skapande

Ur bitterhetens hjärta
Steg de upp

I

Insikten av

De såg helhetens vilja
Deras väg var större än den egna

Ur bitterhetens hjärta
Steg de upp

Med

Insikten av

De är delar i något större
…

kattguldet
Han lade drömmarnas silver i kattguldsklippans hägn
Fastnade själv däri

Han såg
Bedragelsen rämna
bit för bit

Flagnande blek hud
Orkade ej resa sig ur

Vindarna svepte ropade
Se
Se
Vakna
Älskade själ

Han
Böjde huvudet ned
Stirrade
In i händernas sprickskålar

Ekande
Eko
Armod

Vingar svepte över hans döende liv

Hon

Smekte honom med purpurvingars kärlek
Klädnadens pärlors klingande klanger vidrörde hans själ

Han

Lyfte blicken

Anade hennes närhet
Kände doften av vita rosor

Såg vargen vila vid hennes sida
Blicka in i

Sakta
Vaknade han ur stungna dvalan given av rädslotaggar

Han reste sig upp

Såg nordklippan i de stora skogarnas hägn
Vandrade i dagens ljus i nattens ljus
Fann henne väntande i eldarnas ring

Han såg drömmarnas silver
Hjärtat strålade guld

Klippan sjöng kristallrenande ljus
Förde deras händer samman
Ljusfolket log
Kärlek
…

Rubiner

Tårar
är pärlorSvarta
tårarBlodtårarBlir
vita tårarSmärtan vill ta över
greppa om,Låt den ej så,Det du upplever gör du ty du är skönhet,KännerSer djupetSer Livets Sanna
Sanna SkönhetVar i din skönhetMinns att ingen kan behålla din hand om du inte sträcker fram den.Stanna hos oss - Vi är en ring av kärlek i den tid människan kallar tid.
…
det fordras mod att smaka avskedet och stanna i detstörre än lämnandetSmärtan är blodtårarur den växer skönhetens blommaTill dig
…

Brinnande ord
Brinnande ord
pressar du mot dina läppar
blödande

Ord av värnad

Hopp om nära

Resan var lång
Till varande

Mötet
Intensivt
Levande

Intensivt levande
Sårens smärta

Ser kronbladen falla
Runt tystade steg
Av hopp

Ensamhet

Det finns inget kvar

Brinnande ord
Pressar du mot dina läppar
Blödande

Du går in
Når hjärtat
Kysser det vitt.