månsilvereldens vita
brinner i nattfärd
av rödhetta
in i
vit
klarhet
den hud vilken
ej berörs
vissnar
kom låt oss resa våra kroppar
ur mörkret
av stjärnor pudras
skimrande
en kvinnas
stämma
andas
i nattens vindar
det saknas något
i väven
pärlan
vingen vilken fattas
kom låt oss resa våra kroppar
ur mörkret
av stjärnor pudras
skimrande
kvinnovandrerskan
lägger sig stilla vid tjärnen
så var det
så är det
skall jag vissna gör jag det här
med ansiktet vänt in i
trädsalars sånger
drömvinden är den
vilken återstår
i drömnärvaro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar