min hand
är
ett dun
är en kupad
skål
droppe faller i handen
ansikte
först ordlöst
öppnar samtalet
ädelstensgåva
given mig
av vinden
vinden vilken ser
vi samtalar
talar
samman
det är
godhet
är
livshymn
så släpper jag droppen
in i bladet
vilket seglar
vilket bär
droppen
till alla droppar
jag tackar dig droppe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar