hon sitter med den brustna koppen
drejad av kristall
ur lerjordar
buren
utan att se
ser hon stranden
havets andra vinge
skimra
en gång
drömda steg
dem
dem ser jag vända bort
bort
hav
tag denna kopp
den skär fingrarna mina
tag denna kopp
till dina läppar
kanske förmår du
hela dess hopp
med blödande
hand leder
ser hon
havet
havet färgas rött
innan hon
domnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar