jordglöd

en skära

rostig

av järn fann jag

skäran förtalte mig

liens

susande

sång

hur de skördade

ängarnas gåvor

i jämn sångrytm

skäran lade jag stilla

bäddade den i jordglöd

nu kan jag höra dess stämma ljuda ur jorden

var gång tystheten blir för svår

nej

nej

jag band skäran ej i minneshögen

den kommer den går

den talar friströmmande