ur trädets
ljudlösa ansikte
strömmar
upprörda ord
trumvirvlar
ljudlösa
de lyssnade till
hans upprörda ansikte
det varade
länge
i skogen
i skumning lade
skogsfågel vinge runt trädet
rörd hörde han upp
och susade
stillhetens
strömmar
de lyssnade till
hans
milda
regn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar