dropptillit

se

djupt in

i snöns smältande

dropptillitens

gnistrande

klarhet

se

isarna resa

resa sig

i blad till blad

isrosor

sandrosor

i allt

i allt denna oändligvida tillit

så svår att

ernå

så enkelgiven av kärlek

ur kärlek

i kärlek

ständigt viskar

tilliten

se

ishängen

droppögon

i ishängen

gnistrar mina ögon

i möte av sol

fåglar yr smältvatten

ur takens rännor

ishängen

isdroppar

snödropp

snödroppar

spinnes ur snösländas

längtan

kunde

kunde jag

sjunga

gångarlinjen

med felan i mina händer

väcka fåglarna i mitt fjärilsbröst

kunde jag

sjunga

gångarlinjen

med felan i mina händer

väcka

fjärilarna i mina fotkokonger

så är

stråken

min vilja i hjärtfloden 

korpen

en skugga

lyfter ur trädens vida kronhav

korpen

landar i handen

av den vilken vakar med skogsorden

han håller kolen

han håller glöden levande

lyssnar

till korpens ögon

snidar

vandringen ur

rönnbärsstaven

linden

i natten tager

linden min hand

vandrar

mina stigar

med ögon öppnade av brunn

guldoblater

synes vagga

kopparoblaternas

långa

längtan

silverblad

rör vid mina läppar

tyst

andas jag

det

outsagdas

verk

det tonar en fuga

i nattens cell

hennes fingrar smeker pipans strängar

så ömt lutad till hennes kind

undrar du

vad hennes slutna regnbågsvingar

drömmer