regnfjädrar
rör vid hans trötta
vinteransikte
tårar stiger
vid minnet av henne han mist
hon smälte
inför blicken av hans öga
hon doftar
lever i hans hud
han drar en darrande suck
handen är
trött
så trött
valkad
slädens medar
glider barmark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar