lördag 16 februari 2013

rest



silverfloden
stänker pärlor i gräsets hår

ur knoppar
stiger

bladen av silver
bladen av guld

skrudar
regnbågsbrudens armar
i det hon lyfter armarna
in i

solhymnens
morgonstämma


träden skyler sitt nakna
snömantlar gnistrande är fallna
isflarnsblad smälter
sakta

droppsånger
tonande stjärnsånger

kvinnan skyler sitt nakna
slöjan ligger i mjuka vågor
runt hennes fötter



en vind rörde vid min sömn
befinner mig
i vad är det

grådis
eller är det rökslingor
smog kanske

ändå
dessa grå till svart
svävande
stråk
vem håller cellon i aftonfloden


satte mig helt stilla vid gropen vilken anvisats

förmultnande marker
det vill säga förmultnande löv
plöjdes maldes
in i jorden

fukt är doften
jordefukt
ronna
det går nästan att höra
rörelserna i marken
hur jordfolken
mal
bäddar


satte mig helt still vid gropen vilken anvisats
inväntade regnens stigande

lyssnar
till tomheten
tystnaden

länge och väl
var sällskapet

rörelsen kom

tomheten steg upp

det talas
alldeles för många ord

sakta
såg jag

var det en vivel
var det någon vilken rörde i grytan

jag är ej en gryta
jag är en grop

vad är det jag ser
strömmar
virvlar
i sakta rörelse

det är grådiset
det är origot vilket röres i cirkel

se det vilket stiger
upp

regnen stiger upp

kan du höra
regnen
stiga

en grop
är

nedlagd



en vek kvist

av trädet vilket släppte
alla grenar
i smärta


en rest


av något

vilket
vilken


 aldrig var



i den ensamma skogen
vandrar hon

söker efter lyktan
den tappade

glasfjädrar
har hon funnit
stelnade

ramarna
har hon funnit


gnistan
finner jag ej
veken är borta

vek
veke
vekhet


bevekande vänder hon ansiktet
in i stegkupors

ännu ej
utslagna
knoppar

en vind rörde vid min sömn
befinner mig
i vad är det
grådis
eller är det rökslingor
smog kanske
ändå
dessa grå till svart
svävande
stråk

satte mig helt stilla vid gropen vilken anvisats


älskade

kan du höra
regnen

kyssa
dina fingerblad


sju svarta starar
bär guldbladet ur inkatemplet
in i den niondes ögonrymd
rör vid den slocknade eldens glödhjärta ur kolens läger
vaknar lågor
gryningen målar

sju svarta starar
blodröda

jag är skuggan av
kvinnan
vilken vandrar i ensamhetens skog

en rest av

Inga kommentarer: