en vek kvist
av trädet vilket släppte
alla grenar
i smärta
en rest
av något
vilket
vilken
aldrig var
i den ensamma skogen
vandrar hon
söker efter lyktan
den tappade
glasfjädrar
har hon funnit
stelnade
ramarna
har hon funnit
gnistan
finner jag ej
veken är borta
vek
veke
vekhet
bevekande vänder hon ansiktet
in i
bort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar