Det finns så mycket vackert

Det finns så mycket vackert jag skulle vilja säga, men orden tystnar du tar inte emot dem, fylls inte av leende hjärtglädje.
Det finns så mycket vackert jag skulle vilja säga, vilja ge dig, men du tar inte emot det, fylls inte av leende hjärtglädje.

Allt det vackra jag skulle vilja säga ge dig vrids om,
Blir till en kniv,
Skär sönder mitt hjärta,
Skuggvingen,
Kärlekens halva vinge sveper om,

Det finns så mycket vackert jag skulle vilja säga,
Till vem,
Till –

Jag andas dem in i vinden
Vinden
Ler
Känner
När ögon möts strålar en pärla emellan dem
Två ögon blir en pärlstjärna
Vindens ögon ser
Vindhjärtsånger
Berör
Inre
Djup

Det finns så mycket vackert jag skulle vilja berätta, orden möter tomhet, tom tomhet,
Din tystnad är förfärande
förtärande
Inte för ärande av det du sa var skönhet,
Passion
Jag älskar dig
Farväl
Är ett vackert ord
Far väl
Min älskade
Jag går nu
Borde du ha sagt
Jag sade aldrig farväl
För mig är det inte farväl
Det finns så mycket vackert jag skulle vilja berätta,
Vara tysta med varandra,
Vandra med varandra
Känna handen omsluta min
Två händer i en

Talar med väggarna
Säger
Jag älskar dig
Väggarna
Svarar
inte
det finns så mycket vackert jag skulle vilja säga,
jag vet att vindarnas hjärta talar
Såg vindarna stiga ur bergets händer
såg dem smeka
beröra
markerna ängarna gräsen skogarna haven träden
Hörde porlande
Skrattströmmar
I dem skulle jag vilja bada med dig

När ögon möts
Andedräkten
Möts
Strålar

Ljus

Värme

Vår
Kärlek

i väntans tomma kala rum ekar...

Över dimmorna öppnades solplatån, i dagens ljus stod stenarna i väntan, tomma, vid sjöns klara ytspänning
Hon lämnade stenarna bakom sig
Sprang med vindarna in i luften
Ljuset
Strömmar
Genom
Hjärtat
Till
Marken
Ändå grät hon,
Hon var inte längre hel, inte halv, hon var längtan till,
Sedan du lämnade vårt hjärta är väggarna i huset kala,
Blickar ut, ser ihåliga ekon av ord utan mening,
inte mina ord
dina ord
utan
mening.

Kom aldrig mer innanför,
Över min tröskel,
Torka
inte dina fötters steg
på dörrmattan

Förrän,

Innan dina händers steg är förenade med hjärtats sång,
tillhör hjärtats sång,
Sök aldrig mer min närhet
Innan dina händers steg är förenade med hjärtats sång,
tillhör hjärtats sång, då du slutat halta.
Jag flyr inte den haltande,
Överger aldrig den haltandes steg,
Min kärlek är evig din,
Jag vill inget annat än att vara vid din sida då du haltar,
Då du har det svårt,
Det är min högsta önskan,
Trots att jag inte vågar önska mer

Hur skall jag önska då hoppet är en vissnad planta
Då taggarna skär upp sårens oläkta kanter
Jag lever inte mer
Vill inte mer
Jag vill inget annat än att vara vid din sida då du haltar,
Då du har det svårt,
Det är min högsta önskan,
Det är min stora glädje att se dina ögon stråla åter i gryningens skira slöjors ljus.
Jag vet att vi inte kommer att ha det svårt,
då vi bejakar vår kärleks band
ty vi är vid varandras sida
I varandras kärleks hand,
där haltar inte stegen, de lever i hjärthandens ljusvärme.

Knacka inte på min dörr, den brast då du i tystnad lämnade, smög ut,
Dörren är nödtorftigt lagad,
Den tillåts inte att vara
Död
Den är vingar vilka bär mig till dig i nattens drömmar
Där smeker jag din panna ljus
Var natt lägger jag rosen på din huvudgärd
Kanske – doften öppnar upp
Knacka inte på mitt fönster,
dess hinna är skör,
är skapad av
mina tårar,
En hinna av tunt glas
Skapad av min kärleks värme.
Tårglas,
Tårars glas,
Opalers guld,
Hjärtguld,
drick min älskade
drick min värmes ljus,

Tvinga mig inte att brista helt,
även om jag vill det, mitt liv är inget utan dig.
Tvinga mig inte att brista även om jag vill det – För dig.
Älskade du tvingar ingen,
men du gör det genom att komma innan du är redo
redo att bära den andra vingens fjädrar
min kärlek till dig är för stark,
Låt oss flyga med luften
Stråla vår kärleks ljus i värmande kretsar
Runt den frysande jordens barm
min kärlek till dig är för stark
Den lever evig
Om så i vilsenhet
Kom mig inte nära
förrän du känner ditt hjärtas sång
Förrän
du vet
Vad
vår
kärlek
Är

En gång
Fann du tröst hos mig
Vet inte varför,
i din ensamhet,
Du tröstades av den ensamma kvinnan,
Av hennes svar,
Du gavs tillåtelse att vara mig nära,
mitt hjärtas vingar öppnades och omslöt dig,
Nu är det så att hos mig kan du inte längre finna tröst,
Inte finna något av det du räds att ge till den du kallade din själs älskade,
Hon blev i glädjens ljus din själs älskade
Hennes kärlek är evig
Är din för evigt
Även
om du
räds dessa ord

Nu är det så att hos mig kan du inte längre finna tröst,
Inte finna något av det du räds att ge till den du kallade din själs älskades liv.
Över dimmorna öppnades solplatån, i dagens ljus stod stenarna i väntan, tomma, vid sjöns klara ytspänning
Hon lämnade stenarna bakom sig
Sprang med vindarna in i luften
Ljuset
Strömmar
Genom
Hjärtat
Till
Marken
Ändå grät hon,
Hon var inte längre hel, inte halv, hon var längtan till,
I evig väntan
Varje stund andas hennes hjärta
Jag är här
Alltid
För
dig

upptrampade stegen

Följer de upptrampade stegen
Kastar upp orden jag älskar dig
Följer deras väg
Möter dig
älskade
barn

Hon lämnade de paradisiska ängarna bakom, hennes fötter bar smärta,
varje steg hon lyfte över marken, gav smärta var gång hon åter förde steget till marken.
Hon böjde ryggen mer och mer sökte vara ett valv en bro en vinge försökte att rulla ihop sin längtans händer Ännu kände hon doften av blommornas skimrande ljus, ännu hörde hon de silverne och gyllene bladens sånger, sakta slöt hon ögonen för sitt eget liv, hennes enda önskan var att ge ljus och värme.
Hennes enda önskan var att le kärlek i världen,
Hennes kärleks hjärta,
Givet till den älskade grät
blodtårar,
Hennes enda önskan blev att le kärlek i världen,
Hon försökte att inte sluta ögonen, minnet av hans älskade ögon brann sår inom hennes ögon, hon såg deras sanna dröms ljus, såg de svarta vingarna kraxande kloriva sönder ljuset, i förtvivlan sökte hon upphöra att vara jordkvinna,
I mörkret log hon stilla mindes spegelns svar mindes upplevelsen av att vara vacker i hans ögons ljus, så skars bilden åter sönder av hans tystnad, hans försök att genom sin tystnad få henne att suddas bort, hon suddades bort ur livet.
Hon lade höstens slängkappa runt sig och inväntade vinterns steg,
De yttre stegen kände hennes hjärta igen,
Frysande isande väntan på förlösning,
De smärtsamma stegen bar henne in i skogens famn
Mossan träden skogens folk lade händerna runt henne.
Var natt öppnade de händerna
Stjärnljusen smekte hennes ögons brunnar
Hennes Moder
Var vid henne
Moder
Moder var natt sjunger du silverne klanger
Smeker mitt döda hår
Lyfter mitt hjärta in i månfloden
Lyfter min döda kropp in i månsjöns klara vatten
Natt efter natt skrudar du huden med silverne slöjors ljus
Natt efter natt
Dag till dag sjunger du kärlekens sånger in i mig
Moder
Varför gör ni mig detta
Gryningen slöt sina händer runt skogens folk
Fyllde hennes ögon med daggens droppar
I dagen syntes hon vandra givandes leende ljus in i sorgsna ögon hon lade värme runt dem
I skymningens milda ljus återvände hon in i skogsfolkets värnad

Skogsfolken stod runt henne
De skrudade henne i silverne klädnad
given av Månmoderns händers kärlek
Från öster väster norr och söder
nalkades
Nattvandrarna
Nattfolkens
Indigoljus
Nu trädde de in i cirkeln
Slöt händerna runt hennes liv
Öppnade stjärnornas väg
I hennes händer lades glödande kol
I dagar och nätter
Kupade hon händerna runt
På den tolfte dagens morgon
Andades hon varsamt därpå
En skimrande låga
Bar hon i händernas skålar
Nattfolken visade henne de upptrampade stegens väg
Skogsfolken log ljus runt hennes väg
Lade indigoljusets slängkappa över hennes skira klädnad
Bar hennes steg

Hon stod i vinterängens famn
Där de en gång legat bredvid varandra hand i hand
Sett det blåskimrande himlaspelet
De vita molnsvanarna segla
Blivit smekta av Fader Sols Ljus
Hon kände sommarens äng leva inom själens vingar
Kände andekvinnans värme runt sitt liv
Hörde Månmoderns silverstämma
Dotter
Öppna dig för liv
Följ de upptrampade stegen
Kasta upp orden jag älskar dig
Följ deras väg
Möt dig
älskade
barn

Älskade

Nu skimrar himlen gyllene blå

Sollende droppar sjunger i träden

Fågelns vingar sveper runtbär dropparnas ljus
Droppen lade sig runt henne
Hon steg in i livet
Med skimrande regnbågsfärgers
Stjärnljus

himlen skimrar drömmens gyllene blå

Solleende droppar sjunger i träden

Dimmans slöjor omfamnar varandra,
Droppen skimrar
Solens händer
Släpper ut
Hennes
Hår

Älskade

Ibland är min längtan så stor, jag ställer mig mitt i ängens famn, sträcker mig högt på tå söker nå molnen, jag vet att vår dröm är där för evigt buren,
Ibland är min längtan så stor, jag ställer mig mitt i ängens famn, sträcker ut mina armar och ropar; lyft mig in i vår dröm,
Jag sluter ögonen
känner din älskade famn runt mig,
känner dig smeka mina ögon ljusa,
Känner dina händers sånger väcka mitt hjärtas sångljus,
Känner fötterna lyftas upp ur jorden,
Känner vindarnas slöjor
Vi svävar
Dansar
Kärlekens
Sånger
Öppnar aldrig mer mina ögon
Drömmer
Våra händers närhet
Drömmer

Spinn spinn spinn slända spinn trådar av guld av silver
Väv väv väv skyttel väv slöjor av guld av silver
Dimmans slöjor böljar sveper
Sveper om
Omfamnar varandra

Slöjblad
Bladslöja
Knopp

Skimrande pärla
Skimrande droppe
Skapad av regnets sånger

Fågelns vingar sveper runtbär dropparnas ljus

Älskade

Jag samlade den vackraste av alla mina tårar bad den att omfamna mig,
den slöt vingarna runt mig, jag var i droppens famn
I droppen hörs hennes längtans sång
Solen öppnar droppen pärlan bladslöjorna slöjbladen
Hon stiger in i dagen skrudad i silverne klädnad med gyllene band i sitt hår
Droppen lade sig runt henne
Hon steg in i livet
Med skimrande regnbågsfärgers
Stjärnljus
Hon svävar böljar dansar
Från strå till strå bärs hennes klanger
Hon är tindrande ljus sjunger ler
Smeker blommorna bladen stenarna träden marken allt hon möter med strålande ljus
Hon ler värme in i dagen

Älskade

Ibland är min längtan så stor, jag ställer mig mitt i ängens famn, sträcker mig högt på tå och söker nå molnen, jag vet att vår dröm är där för evigt buren,
Ibland är min längtan så stor, jag ställer mig mitt i ängens famn, sträcker ut mina armar och ropar; lyft mig in i vår dröm,
Jag sluter ögonen
känner din älskade famn runt mig,
känner dig smeka mina ögon ljusa,
Känner dina händers sånger väcka mitt hjärtas sångljus,
Känner fötterna lyftas upp ur jorden,
Känner vindarnas slöjor
Vi svävar
Dansar
Kärlekens
Sånger
Öppnar aldrig mer mina ögon
Drömmer

Älskade


Jag strödde stjärnors ljus
Över allt
Jag började frysa
såg mig omkring
Rimfrosten tindrade strålade över allt
Älskade det är inte för att du skall frysa
Det är min önskan att du skall känna ditt inre ljus stråla
genom min värmande hand runt ditt hjärta
Jag älskar dig

dina ord

Dina ord faller ned över mig
Dina händer känner min hud
Dina fingrar faller ned över mig
Regnet faller mjukt ned över mig

Sluter mina ögon sträcker ut min hand så van att möta luften känner din hand omsluta min hand känner din hand runt mitt hjärta du hör mitt hjärtas röst vi vandrar över rosenängen känner gräset smeka fötternas linjer stiger in i havets vågor strömmande liv vi vandrar stigen uppför runt klippan till kärlekens högsta punkt den väntar oss du vänder mitt ansikte till dig smeker dess linjer mjukt stilla dina fingrar följer mig mina ögon öppnas vi ser in i varandra exploderar i tusen stjärnors ljus är i varandra strålar klart vårt hjärta sjunger

Regnet faller mjukt ned över mig
Dina fingrar faller ned över mig
Dina händer känner min hud
Dina ord faller ned över mig
Jag vissnar
Sakta
Älskade
Lyft rosen till ditt hjärta
Känn dess kärlek ge dig sitt liv
Låt mig sluta ögonen
Stilla
I ljus
till
dig

Älskade, jag väntar alltid på dina steg

Älskade
Sedan du lämnade vårt hjärta fryser jag alltid
Vill inte längre se
Vill inte längre känna
Vandrar med den ena handen vänd till dig
Med den andra värjer jag mig för liv.

Älskade
Vindarna viner runt mig, de piskar sönder mig vid minnet av dina händers berörande ljus,
Jag ser marken avklädas, ser tårarnas solguld skimra,
vet meningens liv,
Känner inte slutet vara.

Vänder mig om, du känns hela tiden nära,
ett vindsus,
en solkatt,
En rörelse i ögonvrån.

Natt efter natt vandrar jag in i drömmarnas världar,
där dansar vi evighetens rörelse, våra kroppar är en,
Vårt hjärta finner åter rytmen.

Strålarna strålar i drömmarnas guldväv
klangernas ringar sprids vidare, vidare, vi lyfts in i evighetens händer.
Skrudas i vita skira molnslöjors vävar, doftande blommor strös in i vårt liv.

Vi badar i månsilvrets sjöar, lyfts in i månjungfrurnas salar,
Vigs samman av deras händer i evighetens ljus.
Vår själ uppfylls av sfärernas sånger,

Vi förs högre in i solens solriken, purpur och zinnober vävs runt vårt liv,
Vi badar i solguldets sjöar
Vigs samman av solens händer i evighetens värme,

ljuset och värmen strålar, skimrar runt oss,

Vi förs högre in i kärlekens famn, vår hud skimrar och glöder
i månsilver och aftonens guld, vi är i varandra
vår andning är ett, ingen och inget kan skilja oss åt.

Älskade
Utan dig är jag inget,
Livet är död,
Jag vaknar,
Fryser,
Ser marken avklädas
känner hennes frysande hud,

Ser Purpurmolnen
känner hjärtats gråt

Ser skimrande blå drömmar
brista in i karminens röda blod

Violetta slöjor
Öppnar indigoljusets händer

Det vävs
runt
vårt hjärtas brustna skål

Jag vandrar med bara fötter
Jag håller alltid fram min hand till dig
Jag värjer mig mot livet

Väntar
Alltid
På dina steg

När jag hör dina steg
Är våra blommande händer
till vår kärleks liv
I Livets stora väv.