i väntans tomma kala rum ekar...

Över dimmorna öppnades solplatån, i dagens ljus stod stenarna i väntan, tomma, vid sjöns klara ytspänning
Hon lämnade stenarna bakom sig
Sprang med vindarna in i luften
Ljuset
Strömmar
Genom
Hjärtat
Till
Marken
Ändå grät hon,
Hon var inte längre hel, inte halv, hon var längtan till,
Sedan du lämnade vårt hjärta är väggarna i huset kala,
Blickar ut, ser ihåliga ekon av ord utan mening,
inte mina ord
dina ord
utan
mening.

Kom aldrig mer innanför,
Över min tröskel,
Torka
inte dina fötters steg
på dörrmattan

Förrän,

Innan dina händers steg är förenade med hjärtats sång,
tillhör hjärtats sång,
Sök aldrig mer min närhet
Innan dina händers steg är förenade med hjärtats sång,
tillhör hjärtats sång, då du slutat halta.
Jag flyr inte den haltande,
Överger aldrig den haltandes steg,
Min kärlek är evig din,
Jag vill inget annat än att vara vid din sida då du haltar,
Då du har det svårt,
Det är min högsta önskan,
Trots att jag inte vågar önska mer

Hur skall jag önska då hoppet är en vissnad planta
Då taggarna skär upp sårens oläkta kanter
Jag lever inte mer
Vill inte mer
Jag vill inget annat än att vara vid din sida då du haltar,
Då du har det svårt,
Det är min högsta önskan,
Det är min stora glädje att se dina ögon stråla åter i gryningens skira slöjors ljus.
Jag vet att vi inte kommer att ha det svårt,
då vi bejakar vår kärleks band
ty vi är vid varandras sida
I varandras kärleks hand,
där haltar inte stegen, de lever i hjärthandens ljusvärme.

Knacka inte på min dörr, den brast då du i tystnad lämnade, smög ut,
Dörren är nödtorftigt lagad,
Den tillåts inte att vara
Död
Den är vingar vilka bär mig till dig i nattens drömmar
Där smeker jag din panna ljus
Var natt lägger jag rosen på din huvudgärd
Kanske – doften öppnar upp
Knacka inte på mitt fönster,
dess hinna är skör,
är skapad av
mina tårar,
En hinna av tunt glas
Skapad av min kärleks värme.
Tårglas,
Tårars glas,
Opalers guld,
Hjärtguld,
drick min älskade
drick min värmes ljus,

Tvinga mig inte att brista helt,
även om jag vill det, mitt liv är inget utan dig.
Tvinga mig inte att brista även om jag vill det – För dig.
Älskade du tvingar ingen,
men du gör det genom att komma innan du är redo
redo att bära den andra vingens fjädrar
min kärlek till dig är för stark,
Låt oss flyga med luften
Stråla vår kärleks ljus i värmande kretsar
Runt den frysande jordens barm
min kärlek till dig är för stark
Den lever evig
Om så i vilsenhet
Kom mig inte nära
förrän du känner ditt hjärtas sång
Förrän
du vet
Vad
vår
kärlek
Är

En gång
Fann du tröst hos mig
Vet inte varför,
i din ensamhet,
Du tröstades av den ensamma kvinnan,
Av hennes svar,
Du gavs tillåtelse att vara mig nära,
mitt hjärtas vingar öppnades och omslöt dig,
Nu är det så att hos mig kan du inte längre finna tröst,
Inte finna något av det du räds att ge till den du kallade din själs älskade,
Hon blev i glädjens ljus din själs älskade
Hennes kärlek är evig
Är din för evigt
Även
om du
räds dessa ord

Nu är det så att hos mig kan du inte längre finna tröst,
Inte finna något av det du räds att ge till den du kallade din själs älskades liv.
Över dimmorna öppnades solplatån, i dagens ljus stod stenarna i väntan, tomma, vid sjöns klara ytspänning
Hon lämnade stenarna bakom sig
Sprang med vindarna in i luften
Ljuset
Strömmar
Genom
Hjärtat
Till
Marken
Ändå grät hon,
Hon var inte längre hel, inte halv, hon var längtan till,
I evig väntan
Varje stund andas hennes hjärta
Jag är här
Alltid
För
dig