lördag 1 november 2008

Älskade, jag väntar alltid på dina steg


Älskade
Sedan du lämnade vårt hjärta fryser jag alltid
Vill inte längre se
Vill inte längre känna
Vandrar med den ena handen vänd till dig
Med den andra värjer jag mig för liv.


Älskade
Vindarna viner runt mig, de piskar sönder mig vid minnet av dina händers berörande ljus,
Jag ser marken avklädas, ser tårarnas solguld skimra,
vet meningens liv,
Känner inte slutet vara.

Vänder mig om, du känns hela tiden nära,
ett vindsus,
en solkatt,
En rörelse i ögonvrån.

Natt efter natt vandrar jag in i drömmarnas världar,
där dansar vi evighetens rörelse, våra kroppar är en,
Vårt hjärta finner åter rytmen.

Strålarna strålar i drömmarnas guldväv
klangernas ringar sprids vidare, vidare, vi lyfts in i evighetens händer.
Skrudas i vita skira molnslöjors vävar, doftande blommor strös in i vårt liv.

Vi badar i månsilvrets sjöar, lyfts in i månjungfrurnas salar,
Vigs samman av deras händer i evighetens ljus.
Vår själ uppfylls av sfärernas sånger,

Vi förs högre in i solens solriken, purpur och zinnober vävs runt vårt liv,
Vi badar i solguldets sjöar
Vigs samman av solens händer i evighetens värme,

ljuset och värmen strålar, skimrar runt oss,

Vi förs högre in i kärlekens famn, vår hud skimrar och glöder
i månsilver och aftonens guld, vi är i varandra
vår andning är ett, ingen och inget kan skilja oss åt.

Älskade
Utan dig är jag inget,
Livet är död,
Jag vaknar,
Fryser,
Ser marken avklädas
känner hennes frysande hud,

Ser Purpurmolnen
känner hjärtats gråt

Ser skimrande blå drömmar
brista in i karminens röda blod

Violetta slöjor
Öppnar indigoljusets händer

Det vävs
runt
vårt hjärtas brustna skål

Jag vandrar med bara fötter
Jag håller alltid fram min hand till dig
Jag värjer mig mot livet

Väntar
Alltid
På dina steg

När jag hör dina steg
Är våra blommande händer
till vår kärleks liv
I Livets stora väv.

Inga kommentarer: