upptrampade stegen

Följer de upptrampade stegen
Kastar upp orden jag älskar dig
Följer deras väg
Möter dig
älskade
barn

Hon lämnade de paradisiska ängarna bakom, hennes fötter bar smärta,
varje steg hon lyfte över marken, gav smärta var gång hon åter förde steget till marken.
Hon böjde ryggen mer och mer sökte vara ett valv en bro en vinge försökte att rulla ihop sin längtans händer Ännu kände hon doften av blommornas skimrande ljus, ännu hörde hon de silverne och gyllene bladens sånger, sakta slöt hon ögonen för sitt eget liv, hennes enda önskan var att ge ljus och värme.
Hennes enda önskan var att le kärlek i världen,
Hennes kärleks hjärta,
Givet till den älskade grät
blodtårar,
Hennes enda önskan blev att le kärlek i världen,
Hon försökte att inte sluta ögonen, minnet av hans älskade ögon brann sår inom hennes ögon, hon såg deras sanna dröms ljus, såg de svarta vingarna kraxande kloriva sönder ljuset, i förtvivlan sökte hon upphöra att vara jordkvinna,
I mörkret log hon stilla mindes spegelns svar mindes upplevelsen av att vara vacker i hans ögons ljus, så skars bilden åter sönder av hans tystnad, hans försök att genom sin tystnad få henne att suddas bort, hon suddades bort ur livet.
Hon lade höstens slängkappa runt sig och inväntade vinterns steg,
De yttre stegen kände hennes hjärta igen,
Frysande isande väntan på förlösning,
De smärtsamma stegen bar henne in i skogens famn
Mossan träden skogens folk lade händerna runt henne.
Var natt öppnade de händerna
Stjärnljusen smekte hennes ögons brunnar
Hennes Moder
Var vid henne
Moder
Moder var natt sjunger du silverne klanger
Smeker mitt döda hår
Lyfter mitt hjärta in i månfloden
Lyfter min döda kropp in i månsjöns klara vatten
Natt efter natt skrudar du huden med silverne slöjors ljus
Natt efter natt
Dag till dag sjunger du kärlekens sånger in i mig
Moder
Varför gör ni mig detta
Gryningen slöt sina händer runt skogens folk
Fyllde hennes ögon med daggens droppar
I dagen syntes hon vandra givandes leende ljus in i sorgsna ögon hon lade värme runt dem
I skymningens milda ljus återvände hon in i skogsfolkets värnad

Skogsfolken stod runt henne
De skrudade henne i silverne klädnad
given av Månmoderns händers kärlek
Från öster väster norr och söder
nalkades
Nattvandrarna
Nattfolkens
Indigoljus
Nu trädde de in i cirkeln
Slöt händerna runt hennes liv
Öppnade stjärnornas väg
I hennes händer lades glödande kol
I dagar och nätter
Kupade hon händerna runt
På den tolfte dagens morgon
Andades hon varsamt därpå
En skimrande låga
Bar hon i händernas skålar
Nattfolken visade henne de upptrampade stegens väg
Skogsfolken log ljus runt hennes väg
Lade indigoljusets slängkappa över hennes skira klädnad
Bar hennes steg

Hon stod i vinterängens famn
Där de en gång legat bredvid varandra hand i hand
Sett det blåskimrande himlaspelet
De vita molnsvanarna segla
Blivit smekta av Fader Sols Ljus
Hon kände sommarens äng leva inom själens vingar
Kände andekvinnans värme runt sitt liv
Hörde Månmoderns silverstämma
Dotter
Öppna dig för liv
Följ de upptrampade stegen
Kasta upp orden jag älskar dig
Följ deras väg
Möt dig
älskade
barn