koltrasten har slutat sjunga
i mitt bröst
såg den skugga jag blivit
de bleka mattade fälten
jag hör koltrasten
väva annorstädes
i skogarnas djupa
skönhet
med darrande fingergördel
knäpper jag upp huden
stiger in i regnbågen
i förhoppning
att
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar