kölden sitter
vid
lyktans fot
sömmar
värmande
mockasiner
hon stryker undan
snölock ur pannan
drar stickan ur
finger
en droppe blod färgar himlar röd
i hans händer
ur kölddimmans
grånader stiger hon
ansiktsovalens madonnaliljas
klarhet
skimrar gräsvingars längtan
hon har
målat
vingarna svarta
mer
indigoblådjup
slutit vingar
om sig
inväntar bergets öppnande
i den stunden
rinner
färgen
av
in i vita andas
hennes
vingar
snösparven lyfter
droppen ur hennes bröstvärn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar