det brinner en eld
du kan se elden skimra
i trädens
jordens rötter
kärlekseld
jag sätter mina händer
i din vård
så luttra
stigarnas minfält
så att mina penslar kan måla
gryningsrena källor
spräck
den spegel
vilken förvrider
den jag är i skymnings
caligrafi klarhet
låt klanger framstiga i
ur hjärtats
djupa
grunder
utan att överge
utan att mista
mitt själv
andas intets
doftregn
må droppens stjärnvingar
leda mina fingrars gnista
omsluta
min själ i rörelse
urmoder
ser in i hennes hjärta
hör
steglitsen
sitta fri
i kakaoträdet
hon sitter vid trädets
det stora trädets rötter
egentligen
är hon
trädet
spinner mångfaldstrådar
följer rotvävens
kronvävens trådar
ser sargade fingras
blödande knoppar
reder ut
viskar
se
där är
den hand
vilken kan
nudda dina fingrars vägar
i jämnmöte
bliv
i din puppas
silvermåne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar