jorden andas mjuka toner
är dina fundament
firmamentets ursprung
är det
bladet
vilket föll ur boken
vilken föll ur dina händer
bokmärket
ängeln vilken omfamnade dina ögon
slöt boken vilken föll ur dina
händer
i det du inmundigade kunskapsvägarna
sagdabjudna av medvandrare ur
pilgrimsfärder
ängeln rörde vid din panna
löste ramarna hårt spändas
skavande
allt
upphörde
intet
finns
in i tystvinden lades dina pärlor
du bars in i landskap av sällan
skådad skönhet
i skådande skönhet togs du in
sattes att växa där vid under ett
av träden
du gavs av alla under
såg jordens
livets
fundament
insåg trädens växande
bergens växande ur bladen
insåg varför han gavs stentavlor
tio var buden tavlor tvenne
han var den vilken mottog dessa
tio ur tvenne i en
den trettonde modern rörde vid
firmamentets
rena stämma
jordesångerna
en strof ur världsvidas
begynnelse
så andas regnskogarnas dräkt
ljudet
ljudande
ur kristallvågornas
tystdroppar höga
faller över dig i ett mjukt
regn
sjunker in i
dig
vägen till
ditt
hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar