organdröm

måsten

andas

må-sten

står helt stilla

ansiktet är vänt in i solfamnen

träden

susar milda sånger

ditt ansikte är en solfjäder i lättnad

av denna dags skönhet

hennes skaparhud

skimrar

ögonens

inre lagun

korallreven

är

i denna stund

mitt inres trädgårdsdröm

organdröm

lägger måstenen i solgläntan