skuggförtjusning

hon lägger sitt trötta intill sitt bröst

tröttbarn hör mitt hjärta andas ande tag mig i din famn. låt oss sitta här vid elden, se tranor lyfta ur trädens händer.

minns du skuggspelens förtjusning när vi övade fingrarna, fingernärvaro, gestaltande ur rörelse.

hur vi med fingrar målade steg in i skuggorna genom att tända ljuset bakom våra händer

de söker i visionen av är

minns du skuggornas förtjusning

se tröttbarnet mitt, den vita lärften duken.

låt oss bjuda in honom som målar i natten med penslar doppade i stjärnhavs djupblåsvarta färger.

han stiger fram ur intet ur ålder stigen, han sveper med penslar, målar trädens silhuetter. vid hans sida sitter ett barn viker tranor av vita gryningsmoln. han målar tranor i trädens kronor, skriver de oförställda tecknen faller likt regntårar. barnet rör vid duken

tranor flyger ur luften fylls av vingar

stjärnor sätta sig i ring i ring i ring i ring runt hans fötter

han målar i kristallskålar fyllda med djupblåsvartagröna färger

med penslars mjuka drag allt det barnen viskar och du är ett av alla dessa barn. han lyfter dina ögon ur tröttskov. dimman är drömväven, han lägger din drömväv över ditt ansikte

minns, minns hur du såg körsbärsblommen släppa trädet huru du såg fjärilar röra vid kärnorna

minns skuggornas förtjusning när vi övade fingrarna, fingernärvaro

se morgonstjärnan lyfta nattens flikar

han vilken målar i natten

seglar i molnhav

in i turkosbergets klanger

varde dag

mitt utviladebarn