nio

tolv mjuka dyningar

dyner

sju mjuka kuddvar

nio mjuka bolster

är

bädden

bädden i vilken de lagt pärlbruden

hyn hennes skimrar vit

stundtals i skimrandestigande rodnad

ur drömskovens fingernära

i det tjugoåttonde varvet

lyfter hon det nionde ordet

ur skogsvidas

höga

mjukbädd

med ordets låga i händerna

stiger hon med bara fötter

fyller lanternors

morgonrosenbågar

milda toners fägring

stäcker sig

sakta

rimfrosten smälter

synliggör

solspannets stigande

nu randas

morgonädelstens

silandeljus

strilande

morgondrömsdroppar