genom hennes ögonfönster
silas
månskenet
en synlig beröring
rör vid hennes tillslutna
månfåglar flyger ut
omfamnar hennes ansikte
dimmor med inslag av rosa
av solen rörda
ser du endast skogens mörker
mörker skogens inre
tänder deras viljeljus
fingerljus
viskar
detta
är vårt mörker
gryningen skimrar
rinner mjukregn mellan
trädfingrar
tiden upphör genomskinlig
genomsiktlig
hon rör sig i
badar i den upplösta tiden
elementrörelse vari hon rör sig
fritt
tidvattnen
andas
tiden reses ur förband
hårt omlindade
omväxlande
krypandetid
springande
rusandetid
solansikte klarnar
livshjul snurrar i himlar
detta
är
det
den upplösta tiden
månskenet
en synlig beröring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar