snömolnet blickar
djupt in i skogen
ser spår
ännu ej täckta
granruskor undanvikna
hyssjar oron
snömolnet hör
isdroppar falla
svag höres
en ensamgråt
snömolnet drar på sig
de mjuka hjortskinnsstövlarna
tvenne bävrar
vandrar kvickt baklänges
är hennes snöskor
en tredje bäver
visar vägen
där vid kalhyggets nedklippta
träd
sitter den vilken gråter med
varje isdroppe viskar
de når er ej
de når er ej
det kvarvarande andas
så är det
så är det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar