solgryning
ett glödande ciselerat
guldblad
myrtenskogens
vita blom
rodnar
vid spindelväven
helt nära
eldhjärtat i vrån
där sitter en man av vida
i knäet hans
vilar hon
ett nät
en harpa
vid spindelväven
sitter en man av nära
han rör vid väven
vid nätet
av harposång
frigör drömtoner
det gör han
ur sitt evigt unga hjärta
menhirer
dansar av toner
gråter
opaler
han besjunger henne
hon vilken lyfter dimman
in i guld
hon vilken andas silver i hans
handfamn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar