apelskri

apeln skriar i vinden

frukter faller mogna till marken

grenar knäcks

i vrede tog han yxan

hugger

huggen ekar

kanske är det eken i skogskanten

vilken söker få honom att höra

molnen hopas

apeln

tystnar

hans vrde mal apeln till damm till stoft

med hårda steg tar han yxan

vrider sig om

han ser ej kärnorna spira i vinden

kan svagt ana en påminnelse en doft av äpplen

hur hon skalar med silverbladet långa lockar

doften av paj

glitterögons värme

äpplen söta frukter

den ena sidan är vit

den andra är röd

av slaget mot hennes kind

av hans otyglade

hand

för en stund svartnar hans ögon

han vrider sig om ännu ett varv

där han lämnat andas i dröm

apellundens blivande