jag skär min hud i remsor
klipporna blöder vid min sång
solgryningens
havsblad
bränner mina böneremsor
ett strå av
silvergräs
håller mig
kvar
ödslighetens mantel
är sänkt
ned över
mina axlar
tystnat
tystnad
jag
finns ej mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar