fagraste mö
av nattrosens
öga
vari är dina bladvingar slutna
om
om glaset vilket steg upp
ur öknarnas
bädd
jag läser dig i vindarnas
serenader
vari silverrörens klanger
svävar in i
orörda rymder
av andetag
rygga ej inför detta andetag
hör dess varma stämmas
ande
tag
denna stig
detta stigna i din hand
stenen vilken lagt sig till
kurande ro
där
under rödglödsekens vita rötter
är den vilken ryggar inför
vindarnas strida floder
av andetag
andetag
med darrande stämma
knappt hörbar frågar stenen
vem är du vilken läser
vem läser du
den
vilken av dig
ur dig
gives städsestyrka
dig läser jag
allt läser jag
lyssnar till rytmen av klangernas
färder
i andetag
andetag stiger
andetag faller
i vindarnas serenader
stråken synes
i fjolårsgrästes
vikta servetter
stråken ljuder
kandelabrar brinner skimrande i
nattögas viddjupa grunder
i väggarna är valv
mejslade av de vilka vet bergens
röster
valven är lampetter
vilka bär lågor i händer
skrider lugn
i nattens fallande
stigande
rytm
silverhornet ljuder i enkom
fagotten andas vemod
från västanberget höres
trumpeten ljuda
mjuka
mjuka är tonerna
vem räknar takten
vem räknar tonen
vem tecknar bilden
av harmoni
hon sitter vid källan
given ur tjärnens djupa klarhet
rör vid harpans strängar
glasberget stiger upp i klarhet
ur ökenbergets sorgestämmas
brustna
hon hör kristallvingar lyfta
sitter vid källan
given ur tjärnens djupa klarhet
rör vid harpans strängar
hennes dotter sitter bredvid
rör vid lyrans strängar
mångfaldigande väver i varande
stenen vilken lagts sig
kurande ro där under
rödglödsekens vita rötter
är den
vilken ryggar inför
vindarnas strida floder
av andetag
andetag
kikar fram under lugg
säg mig
vem du är
bevarare
läsare av allt
och hur
hur
kan jag giva
städsestyrka
jag lever i allt
är allt
andas med
andas i
läs er
er läser
och detta är
egentligen
vi
och hur kan den giva mig
oss städsestyrka
av stjärnkol skänktes oss
mineraliserande näring
se dem sitta i kammarens
neonljusrör räkna
atomer neoner plutoner
pluto är vacker i kommande
atme
andas
kunde jag sluta deras ögon
taga dem i hand
in i grundens källa
ja
i den stunden kan de se
urharmonin stiga fram
i gudomens ljusvärme andas talen
kan de
höra
smeden smider luftklanger
stavar
i lufteldens
vita
glöd
säg hur stavar du ditt namn
jag lyfter barnet
in i månens
silver
hon skänker mig
ordningens följd
av kärlek
ur kärlek
i kärlek
så är mitt namn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar