ditt ansikte sköljer jag
i skogarna vilka
breder ut
vingar
ur trädskuggors
ljusförening
vari tjärnen släpper
källan ur tvagandeskåls kalk
tjärnen
hon den vackra stiger upp
ur grundskål
silverklädnaden
underklänningens silverskira
skymtar
under
överklädnadens
överklänningens
mantelindigoblåsvarta djup
hon viker
smeker kapuschongen av
frilägger ansiktet
i den stora asken synes
nattfågeln
ur hennes
överklädnad stigen
vakar över orden
hon tar min hand
det är i den stunden
hon viskar orden
ditt ansikte
sköljer
jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar