i årsskogarna
där åren rinner med floden
utan åror utan lopp
däri hade hon vänt sitt ansikte
in i molnstäderna
upplevt ljuden sänka sig ned över
henne
in
likt en tyst mantel
händerna avkände skuggornas
mönster
vartefter träden silade ljuset
hon bär
ett vackert
tatuerat ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar