muggen

minns du

gyllenbrickorna

vilka gavs till barn

med en fyrklöver

minns du så ofta barn

vandrade i gräsängder

sökte med blickar

just efter

fyrklöver

gör

du

det

hur ofta

frågade kvinnan

den vilken lugnt vaggade kroppen i gungstolen

mina ögon har börjat skymma

minns ej riktigt utseendet eller orden

gesten kan jag andas

gesten av; lycka giver jag dig

vad är det vinden viskar i dessa vackra ord

vinden viskar ej lyckans fråntagande

viskar ej förbehåll

vinden förtäljer dig lyckans vandring

vilken är gryning

vilken är skymning

morgonstjärna

aftonstjärna

dottern kommer med en bricka

dukad med vit duk

med kvinnans

den gamlas mugg

blå är muggen

given

mottagen av en djupsyster

djupt ultramarin är muggen

med ugglemor

med rävens mjuka

vita bröst

med yvsvans

yver sig med

vindens skogsrörelse

muggen vilken hon plägar kupa händer runt

näri värmen flytt fingrar ur blodomlopp

muggen med sprickor

kantstött efter så många lyftanden

kantstött

doftande arombörder

mjukt sätter dottern ned brickan

den gamla ser in i dotterns numer fria ögon

den gamla stannar gungstolen

smeker armstöden

blanksliten

fernissa

putsade av hennes

långärmsblusvingar

hon upplever

hans händer

makaren

lyfter muggen

ser över kanten

inväntar dottern

dottern har ej orkat lyssna förr

kanske är frukten mognad nu

så många frukter är lagda i denna livskorg

hon tystnar

ty dotterns ögon slår ifrån sig

molnfågel får tala

till

i dig

nu då jag är borta

dottern ser den tomma gungstolen

vaggade

aldrig sagda

hon

dottern lyfter stolen

med allt annat minnesdamm in i bålet

ugglan flyger blåvind

räven ser genom skogens trassel

varslar

moderns inkommande

korgen är

fullföljdsflätad

vidjornas hasseldoft

böjes mjuka omlott

det är en vacker livskorg

frukterna är mogna nu

jag skänker dem

vidare

molnfågel får tala