världsträdet

i världsträdet

hänga strimlor

av ett liv

av en gren

hud

liv

skuret

i tysthängen vilka fladdrar i vinden

svagt

ibland höres

suckar

jag vet att jag ej borde

sucka

ibland ses

en droppe

blod

spridas ut

på en av strimlorna i skiftande

jag vet att jag ej borde

blöda

grenen sitter

i trädet för att se

strimlornas samhörighet

länge har grenen sömmat

vid det sista stygnets lagda

i den yttersta stunden

faller nålen ur hennes hand

en stjärna synes falla

stiga in i månskärans hand