ur himlaspann
faller en pärla
under babaoträdets krona
han smeker
kvinnans vävarfingrar
med vidseendeblick
han står
invid
med snäckskalsbanden
runt hals
runt vrister
han tar ett hopp
till molnets yttersta spets
så är hans glädje
hon svara ja
i det röda dammet
lägger sig
sandrosens mönster
de seglar
i arken till floden
där kakaduor
hänger toner
i vildträdens
handfång
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar