månametist

ser du pärlan i mitten

så sade sjöbladet vilket andas svalkande skugga

i solgasset av de nakna bara molnen

pärlan där

i mitten

månametisten

tåren hon släppte in i handen

putsade den rund och mjuk

allt för att ej skära

den pärlan är ego

är urbegynnelsen av är

pärlan är den första ringen i centrum

centrisk verklighet

ser du ringarna stiga ur pärlan

stiga ur stiga i varandra möta stranden

stiger upp

ruskar vattenpärlor ur pälsen

nosar in stranden

sanden

gräsen

stegen

dofterna

ser dig förväntansfull fyllt stå med pinnen i hand

är det pinne

är det skriftrulle

vem

vet

du vet

du kastar pinnen

pärlkaskader virvlar

valpen simmar

hänmjtar

minnet av pärlan

till

dig

så är valpen åter ringarna

andas in av månametisten

är i det skedet

positivt

egocentrum

i

allhet