håll

bak stammarna

så synes detta

från

ditt håll

från mitt håll står du

bak stammarna

stammar

skogen

skog

jag är jag

du är du

vi är

alla

just nu är jag

nattens fågel

sitter i

husträdet

tätt intill

läser husets alla ögon

lyssnar in vingeslagen

vilka drog igenom de

öppna fönstren

ofta har jag undrat

vad dessa drog

så mycket lät dessa

och

för vad

till vad

piskan ven

huden

själen

krullade sig samman

allt detta piskande

för att en skulle böjas

krökas

ser du markerna

solen

månen

solvarv

månvarv

panoramafingerrörelser

ser du molnens seglande blomster

i himlahaven vida;

javisst är detta moln

om du

så föredrar

huru markernas färgspektras

förändras

ändras

för

markerna är

markerna

dimma

omsluter mina ögon

dimögon

den viskande rösten höres bättre

tydligare än den skrikande rösten

vid ansträngning spänns

hörseltråden

det är sant skriet höres tydligt

smärta stiger upp ur

väcker

tröstögon