bak stammarna
så synes detta
från
ditt håll
från mitt håll står du
bak stammarna
stammar
skogen
skog
jag är jag
du är du
vi är
alla
just nu är jag
nattens fågel
sitter i
husträdet
tätt intill
läser husets alla ögon
lyssnar in vingeslagen
vilka drog igenom de
öppna fönstren
ofta har jag undrat
vad dessa drog
så mycket lät dessa
och
för vad
till vad
piskan ven
huden
själen
krullade sig samman
allt detta piskande
för att en skulle böjas
krökas
ser du markerna
solen
månen
solvarv
månvarv
panoramafingerrörelser
ser du molnens seglande blomster
i himlahaven vida;
javisst är detta moln
om du
så föredrar
huru markernas färgspektras
förändras
ändras
för
markerna är
markerna
dimma
omsluter mina ögon
dimögon
den viskande rösten höres bättre
tydligare än den skrikande rösten
vid ansträngning spänns
hörseltråden
det är sant skriet höres tydligt
smärta stiger upp ur
väcker
tröstögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar